Förbättringsarbetets tredje dödssynd: Att driva förbättringar genom att fokusera på lösningar istället för att lösa problem på orsaksnivå

18 april 2018 « Tillbaka

Om ett problem ska lösas fullt ut behöver det lösas på orsaksnivå. Genom att finna och eliminera problemets rotorsaker kan problemet lösas för gott. Tyvärr förefaller värden vara full av symtomlösare som angriper problemens symtom utan att förstå dess bakomliggande orsaker. Detta resulterar vanligen i ett ständigt fixande där problemens symtom tillfälligt elimineras medan dess bakomliggande orsaker består och inte allt för sällan växer.  Man kan likna agerandet med att äta smärtstillande medicin om man har en blindtarmsinflammation. Det kanske lindrar symtomet en stund men löser inte problemet som med stor sannolikhet dessutom kommer att förvärras. En bra problemlösare är precis som en skicklig läkare duktig på att fastsälla symtomets orsak och sedan vidta de rätta åtgärderna för att eliminera dessa. God problemlösningsförmåga leder förutom till fina resultat i de flesta fall även till kostnadseffektiva lösningar, medan symptomlösande väldigt ofta i slutändan blir oerhört kostsamt.

Välfungerande problemlösning kräver kunskap om relevanta problemlösningsmodeller och -verktyg. Jag har ofta märkt att människor verkar tro att problemlösning bara handlar om sunt förnuft. Detta är en farlig villfarelse som jag personligen tror beror på okunskap om vad problemlösningsarbete egentligen är och om alla de förbättringsverktyg som finns att tillgå. Mycket kritiskt är att lära sig noga studera symtom och formulera problem. Utan en väl genomarbetad och avgränsad problemformulering är förutsättningarna att lösa ett problem vanligen dramatiskt mycket sämre. Att noga undersöka och skapa förståelse för problemets bakomliggande process (SIPOC), beakta problemet och dess lösning utifrån ett kundperspektiv (VOC) samt göra dess effekter mätbara i form av väldefinierade CTQ:er är dessutom centrala delar i problemlösningsarbetet. Framgångsrik problemlösning kräver i många fall även experimentalla och verifierande tillvägagångssätt för att säkra lösningarnas funktion och effekter.

Förutom kunskap och metodik handlar orsaksanalys enligt min erfarenhet mycket om kultur. Många organisationer har idag gott om vanor och beteenden som uppmuntrar ett fixande och trixande där snabba lösningar på symtomnivå är i fokus. Allt för ofta uppmuntras och belönas kortsiktigt symtomlösande och ”brandkårsutryckningar” mer är systematiskt förbättringsarbete. Chefer efterfrågar lösningar och söker ”lösningsorienterade” människor istället för att medverka till att tid och energi läggs på att sätta sig in i och formulera de problem som hindrar verksamheten från att nå sina mål. Därför krävs ofta en påtaglig utveckling av både ledarskap och medarbetarskap samt en generell höjning av förståelsen för systematiskt förbättringsarbete i hela verksamheten. Jag upplever dock att det allra viktigast är att säkerställa sunda chefsbeteenden där det ledarskap som utövas på alla nivåer i organisationen är gediget grundat i förbättringskunskap. Avgörande är att undvika förbättringsarbetets tredje dödssynd som är att fokusera på lösningar istället för att lösa problem på orsaksnivå!

Senaste inläggen

Bloggarkiv