Handlar Ericssons problem egentligen om den kinesiska kvalitetsutvecklingen?
Den senaste tiden har det skrivits mycket om krisen inom Ericssonkoncernen. I media har stora personalnedskärningar aviserats. Vissa bedömare hävdar att problemen kanske är större än så. En viktig bakomliggande orsak är att konkurrensen blivit mycket tuffare. Och den konkurrent det allt mer talas om i telekombranschen är det kinesiska företaget Huawei. Ett företag som idag lyckas väl och växer snabbt. Det är följaktligen inte Ericsson som blivit sämre utan Huawei som på kort tid blivit betydligt bättre. Personligen är jag övertygad om att detta är en indikation på något som är betydligt större än bara denna enskilda situation. Det handlar nämligen om att Kinas ambitiösa satsning på kvalitet och förbättringsarbetet nu börjar ta ut sin rätt!
Jag har i ett antal år flaggat för den målmedvetna kvalitetsutveckling som idag sker i länder som Kina, Indien och Korea. Dessa länder utvecklas snabbt från att vara lågkostnadsländer, som primärt producerat enkla och billiga produkter med relativt låg kvalitet jämfört med motsvarande västerländsk produktion, till att i allt större utsträckning kunna leverera en jämförbar kvalitetsnivå till en i många fall lägre kostnad. Förmågan att producera är bevisligen redan god då många högkvalitativa varor sedan länge producerats i Kina med fina resultat, även om det hittills ofta skett under västerländska varumärken. Idag pågår dock en snabb förändring där allt fler inhemska företag och organisationer i dessa länder bygger upp en förmåga att även självständigt kunna utveckla och producera högkvalitativa varor i världsklass.
Här anser jag att det är mycket viktigt att förstå det bakomliggande arbetet. I Kina pågår en, som jag både på denna sida och i debatten skrivit mycket om, mycket ambitiös kvalitetsutveckling. Den 10-årsplan som landets regering antagit 2011 är tydlig och kinesiska verksamheter i alla sektorer arbetar idag mycket målmedvetet med kvalitetsförbättringar. Målen är tydliga. 2025 ska man vara i nivå med väst kvalitetsmässigt och 2050 förbi. Och det vi nu ser hända gällande Ericsson är jag tämligen säker på att är en effekt av just detta arbete. En tidig sådan då Huawei är ett företag som ligger relativt långt fram i denna utveckling i Kina. Men jag är också ganska säker på att många fler liknande situationer snart kommer att dyka upp.
Personligen ser jag en stark parallell till den utveckling som skedde i Japan under 50- och 60-talet, vilken kom att resultera i stora kriser inom bl a västvärldens bil- och elektronikindustri under 70- och 80-talet. I väst kallades detta ofta ”det japanska undret”, även om det definitivt inte var något under utan ett resultat av måna års målmedvetet och hårt arbete. Vi lyckades med nöd och näppe klara situationen då. Nu talar vi dock om en helt annan omfattning på hotet. Kina, Indien och Korea utgör en gigantisk kraft. Skulle dessa länder framöver genomgå en motsvarande transformering kvalitetsmässigt, som japanerna en gång gjorde, samtidigt som västerländsk industri inte tar kvalitetsproblemen på allvar kan jag inte låta bli att se ett mycket mörkt scenario.
Nu gäller det dock att ta detta på rätt sätt. Låt oss sporras, inspireras och lära från det som nu händer i Kina, Indien och Korea. Låt oss se möjligheterna. Låt denna nya kvalitetskonkurrens driva på en bra utveckling här i väst. Vi har enorma förutsättningar att nå långt i och med vår öppna, kreativa och icke-hierarkiska kultur, så om vi förvaltar denna rätt är jag inte orolig. Vi har dock mycket att lära från det som sker i Kina. Jag har personligen en god insyn i det arbete som pågår i Kina genom nära relationer med ett flertal av de ledande personerna och organisationerna i Kinas kvalitetsarbete, bl a som en följd av att mitt företag, Sandholm Associates, har varit verksamt i Kina sedan 1982. Det arbete jag ser gör mig idag mycket imponerad.
Det som krävs i västvärlden är främst ett helt annat ledarskap än det vi ser idag. Ett ledarskap som är grundat i framåtanda, innovation och ständiga förbättringar. Saker som det talas om överallt sedan länge, men där både kunskap och förmåga uppenbarligen saknas i de ledande skikten i de flesta organisationer, vilket gör att det ofta bara blir prat och satsningar som inte ge några större effekter. Visst finns det lysande undantag. Tidigare lyfte jag gärna fram Leif Östling och Tom Johnstone som fantastiska ledare i denna anda. Idag ser jag främst Martin Lundstedt och Håkan Samuelsson som båda är personer som kan, vill och lyckas få saker att hända i sina företag. Men vi behöver många fler sådana ledare! Och för att få det krävs förmodligen en annan anda och förståelse för detta hos huvudmännen för våra verksamheter. Styrelser, ägare och politiker måste utgå ifrån kvalitets- och förbättringsfrågan och säkerställa att landets företag och organisationer slår in på rätt väg. Vi behöver inte fler panikåtgärder i form av nedskärningar, omorganisationer och kortsiktiga optimeringar. Vi behöver ett sunt och kontinuerligt förbättringsarbete. Följaktligen behöver det ställas krav på att varje styrelse borde ha gedigen kompetens gällande kundorienterad verksamhetsutveckling!
Om några dagar reser jag till Kina för att vara huvudtalare på deras nationella kvalitetskonferens samt för att resa runt och besöka företagsledningar i ett antal spännande företag. Följaktligen lär jag snart återkomma här med mer reflektioner på detta tema….