Bra leverantörer är en avgörande grund för den egna framgången. Detta är en självklarhet som på senare tid blivit jobbigt påtaglig för många verksamheter. Brist på insatsvaror, energi och kompetens har orsakat störningar, stopp och kvalitetsproblem. Händelser som börjar leda till ett uppvaknande gällande leverantörernas betydelse samt vikten av att utveckla långsiktiga och stabila leverantörskedjor.

Under många år har en kortsiktig och destruktiv inställning till leverantörer dominerat många organisationers inköpsarbete. Leverantörer har utnyttjats och spelats ut mot varandra i ett försök att öka den egna lönsamheten. Ledningar har försökt kompensera tillkortakommanden avseende den egna verksamhetens utveckling, förbättring och effektivisering genom att pressa leverantörerna, Krav på prisreduceringar, ensidiga finansiella och legala kontrakt, usla betalningsvillkor samt centraliserad kommunikation via stelbenta inköpsfunktioner har kännetecknat många verksamheters faktiska leverantörshantering. Detta trots att vi sedan länge vetat att effektiva leverantörskedjor bygger på nära samarbete, tillit, partnerskap och balans.

Om världen ska uppnå en mer hållbar utveckling så krävs utveckling. Detta påstående låter så självklart att det nästa är korkat. Trots detta handlar väldigt mycket av dagens hållbarhetsarbete om kommunikation, eller om man utrycker det lite hårdare, om innehållslöst prat. Jakten på att se ”grön” ut är idag enorm. Hållbarhetsrapporter förefaller i en del fall vara reklambroschyrer fulla av vackra gröna bilder och fina ord. De framgångar som presenteras är i en hel del fall mer av karaktären lösryckta exempel än resultatet av en systematisk och prfessionellt driven hållbarhetsutveckling på både strategisk och operativ organisationsnivå. Man kan till och med se att hållbarhetschefer och -direktörer i en del verksamheter är organiserade under verksamhetens kommunikationsavdelning, något som enligt min uppfattning i allra högsta grad luktar greenwashing…  

Påståendet i rubriken förefaller förmodligen självklart vid en första anblick. Inom många områden är det dessutom normala sättet att tänka och agera. Om man frågar en elitidrottare är det så. För att bli bättre och vinna stora mästerskap så krävs både gedigen kunskap om hur man tränar och en ambitiös träningsinsats. Om man frågar forskare som strävar efter som söker nya genombrott så är förståelsen för behovet av spjutspetskompetens och hårt arbete med största säkerhet minst lika stor. Om någon skulle hävda att utvecklingen händer av sig själv så torde denna anses vara korkad eller till och med nedvärderande.

Allt för ofta förknippas förmågan att leverera kvalitet primärt med struktur. Att struktur är viktigt för att upprätthålla och säkra kvalitet är uppenbart, men i en snabbt föränderlig värld räcker detta inte särskilt långt. Tvärt om finns det en riska att för mycket struktur leder till trögrörlighet, byråkrati och obenägenhet att förändra. Överdokumenterade ledningssystem och ett kvalitetsarbete som primärt fokuserar på förvaltning av systemdokumentation kan lätt sänka en organisations möjligheter att leverera kvalitet. Grunden för ett framgångsrikt kvalitetsarbete utgörs istället av förmåga att ständigt förbättra och utveckla.

En rejäl huvudvärk för många individer, företag och organisationer just nu accelererande elräkningar. Långsiktigt handlar det givetvis om att tillgången på el och förmågan att överföra energi måste utvecklas. Detta är något som diskuteras flitigt både i debatten och politiken. Dessvärre vet vi att ledtiden för att förbättra dagens situation genom sådan utveckling tar lång tid. Det handlar om år. Förmodligen 10-tals år. Samtidigt som det är nu elen behövs.

Hur ofta har inte politiken kommit att handla om att reaktivt lösa problem. Fokus ligger på rättande av felaktigheter och avhjälpande av brister. I allt för många fall till och med om att ta hand om följderna av ogenomtänkta beslut som man själv tidigare varit med om att fattat.

På vissa sätt är detta inte särskilt konstigt. Det finns alltid mängder av saker som inte fungerar och behöver hanteras runt om oss. Det kommer därför alltid att finnas behov av att vara "lite" reaktiva, men frågan hur den övergripande inriktningen böra gällande vårt sätt att leda. Erfarenhet visar dessuto att reaktiva beteenden leder till att långsiktig viktig utveckling åsidosätts varför problemen eskalerar och man tvingas bli än mer reaktiv..

Nu är det snart val och välrörelsen är i full fart. Kvalitet är ett ord som väldigt ofta används när man lyssnar till både politisk debatt och partiernas utfästelser och löften. Ett skäl till detta är förmodligen att den höga kvalitet som svensk skola, vård och omsorg en gång i tiden var synonym med, allvarligt har försämrats.

När jag som kvalitetsprofessionell följer de politiska kvalitetsdiskussionerna slås jag väldigt ofta av att de lösningar och planer som politiskt diskuteras fokuserar på helt andra saker än vad vi inom kvalitetsområdet vet är grunden för en god kvalitetsutveckling. Den vanligaste myten är t ex att mer resurser ger bättre kvalitet, något som i praktiken inte alls stämmer. Ett annat missuppfattning är att man tror att kvalitet uppnås genom kontroll och regler.

Att lyckas väl när allting rullar på, ekonomin skenar och marknaden efterfrågar allt som säljs är inte särskilt svårt. När konjunkturläget blir tuffare, ekonomin sviktar och osäkerheten ökar ställs helt andra krav på ledarskapet om en verksamhet ska förbli framgångsrik. Detta gäller i alla former av verksamheter. Privata och offentliga. Stora och små. Varu- och tjänsteproducerande. Vad som krävs är ett ledarskap som inte bara fokuserar på fina mål utan som är gediget involverat i att stödja verksamhetens förbättring och utveckling.

Allt mer talar för att tuffare tider stundar. Det finns tyvärr en hel del i både den svenska och den globala ekonomi som inte ser så bra ut. Covid och kriget i Ukraina har dessutom bidragit till att accelererat denna negativa utveckling. Konjunkturläge är något som vi utifrån historien vet att varierar, även om vi på senare år varit bortskämda med en väldigt lång tid av positiv utveckling. När en lågkonjunktur kommer och hur djup den blir vet vi dock aldrig i förväg. I den situation vi idag befinner oss i bör man nog ta hoten på största allvar. Mycket går dock att göra för att förebygga och mildra. Ytterst handlar detta om förmåga att förbättra och skapa värde utifrån de resurser som finns att tillgå.

Nu är det dags att hjälpas åt att lära hur hållbarhetsarbete kan lyftas till nya och mer verkningsfulla nivåer. Det räcker inte att prata om och debattera hållbarhet. Som vi alla vet måste resultat uppnås på riktigt. Vad som då krävs är relevanta åtgärder. För att sådana åtgärder ska kunna tas fram krävs en förbättringsdriven och faktabaserad hållbarhetsutveckling.