Fixarkultur eller problemlösningskultur?

Ständiga brandkårsutryckningar eller ständiga förbättringar? Vi väljer själva vad vi vill ha. Fast ska man kunna välja krävs det att man förstår själva frågan. Och med tanke på hur förbättringsarbete bedrivs i många verksamheter idag så tvivlar jag på att man gör det. Idag ser vi allt för ofta ett ledarskap som saknar kunskap om systematiskt faktabaserat förbättringsarbete. Dagens ledarskap arbetar därför i stor utsträckning på symtomnivå. Istället för gedigna rotorsaksanalyser så kämpar man med att åtgärda symtom. Förr eller senare leder bristande problemlösnings- och processutvecklingsförmåga till att verkligheten kommer ikapp. Vanligen i form av dåliga resultat och kriser. Då lyfts symtomlösandet till hög nivå och resulterar allt för ofta i stora omorganisationer, kostnadsnedskärningar och/eller rationaliseringsprogram. Emellanåt har man tur och vinner tid genom momentant förbättrade resultat, men då inte roten till problemen åtgärdats så är det bara en tidsfråga innan problemen kommer ikapp igen. Det finns dock en annan väg. Men den kräver ett paradigmskifte i det ledarskap som utövas i många verksamheter. En avgörande svårighet är att kunskap om systematiskt förbättringsarbete idag fullständigt saknas hos de flesta som bedriver ledarskapsutbildning, varför vi fortfarande fostrar ledare in på helt fel väg.

Ledarskap handlar i grunden om att leda. Att leda handlar om att förflytta verksamheten mot dess mål. Att förflytta en verksamhet i en önskad riktning handlar om att förbättra. Att förbättra handlar om att bryta igenom alla de hinder och utmaningar som finns mellan verksamhetens nuläge och det önskade framtida målläget. För att kunna göra detta på ett framgångsrikt och målmedvetet sätt krävs gedigna kunskaper om faktabaserat problemlösningsarbete och systematiskt processutvecklingsarbete. Kunskapsområden som utvecklats inom kvalitetsprofessionen under många år. Kunskaper som borde vara grunden i allt ledarskap, precis som det också är i företag som Toyota, Tata och Scania. I dagens ledarskapsutbildningar lyser dessa kunskaper dock med sin nästintill totala frånvaro. Så även inom högskole- och universitetsvärlden. Ett exempel på detta är att det knappt varken finns forskning eller undervisning inom dessa områden på handelshögskolor eller ekonomutbildningar runt om i världen, utan att det är tekniska högskolor som främst engagerat sig i dessa frågor.

För att lyckas med ett systematiskt förbättringsarbete krävs dessutom långsiktighet och kontinuitet. Dagens kortsiktiga klimat uppmuntrar tyvärr fixande och snabba ogenomtänkta förändringar på symtomnivå. Börser och politiker applåderar vanligen kortsiktiga kostnadsjakter och nedskärningar. Vår kultur har en farlig övertro på handlingskraft även om den utövas på en inkompetent och orenomtänkt åsiktsnivå. Framgångsrik verksamhetsutveckling bygger på faktainsamling och genomtänkt analys, något som vi ofta inte hinner med i dagens stressade verksamhetskulturer. Konsekvensen blir att resultaten uteblir och att de kortsiktiga panikåtgärderna på symtomnivå därigenom eskalerar. Verksamheter hamnar lätt i en negativ spiral.

Själv ser jag stora möjligheter att bryta denna utveckling, men det kräver vilja i våra ledningar. Chefer på högsta nivå måste lära ett nytt sätt att leda. Att leda genom ständiga förbättringar. Ledningen ska tydligt peka ut riktningen, skapa förutsättningar genom att utveckla kompetensen på alla nivåer i organisationen och säkerställa att resurser finns för att arbeta med förbättringar, följa upp arbetet genom stor närvaro i verksamheten samt agera som den förbild som en ledare måste vara om denne överhuvudtaget ska kunna kallas ledare.

Egentligen är det inte så svårt. Det svåra är att det just handlar om ett totalt paradigmskifte. Att bryta med det gamla och skapa helt nya vanor. Det krävs därför ett starkt och målmedvetet ledarskap. En svårighet är dessutom att detta ledarskap delvis är en motsats till det kortsiktiga fixarledarskap som många utan bättre vetskap ser upp till. Vi måste först bygga upp förståelse för vad systematiskt förbättringsarbete innebär i våra ledningsgrupper och därefter leda in dessa ledningar på en lång kompetensutvecklingsresa där denna kunskap fördjupas för att sedan succesivt sprids ut i hela verksamheten. Men det måste börja i ledningen. Idag finns ofta förståelse för detta sätt att tänka och agera i lokala delar inom många organisationer. Öar av kunskap. Men det brister vanligen i de högsta ledningarna. Och därför kör ofta de lokala eldsjälarna fast och slår huvudet i taket. Emellanåt faller ledningen för tillfälliga trender som de rullar ut ogenomtänkt utan att förstå hur mycket som egentligen krävs av dem själva för att satsningen ska gå bra. I många fall svalnar ledningens energi efter ett tag och organisationen, som just börjat vakna, upplever en stor besvikelse då de genom intern proppagande uppförstorade förväntningarna ej uppfylls.

Starten måste, som sagt var, ske i ledningen. Ledningen måste då ges förståelse för vad förbättringsarbete och kundorienterad verksamhetsutveckling egentligen handlar om genom utbildning. Inte bara kunskap om enskilda koncept som ISO 9000, Lean och Sex Sigma, utan om den helhet som dessa och mycket annat är en del av. Förbättringstänkandet måste tas ned på jorden och avdramatiseras. Ledningen måste förstå de möjligheter som finns, vad detta arbete egentligen handlar om och sin egen roll i detta arbete. Tyvärr har vår egen bransch ofta försvårat detta. Det vimlar av fundamentalister i kvalitets- och verksamhetsutvecklingsbranschen. Personer och organisationer som tyvärr genom smala och bristande kunskaper tror att en enskild metod (som de behärskar) så som t ex Lean, ISO 900 eller Sex Sigma är den enda vägen till framgång. Allt för ofta dyker det dessutom upp mängder med ”experter” så fort en ny trend tar fart, som alla lovar ”guld och gröna skogar” och prisar sin egen erfarenhet trots att de aldrig tidigare synts i just denna bransch. Möjligheterna att känna snabba pengar lockar många. Mitt företag som varit i denna bransch sedan 1971 har sett en hel del oseriöst över åren…

Verkligen handlar om helheten. Kunskaper måste i förlängningen inhämtas från alla dessa områden. Mogna organisationer är ödmjuka och lär från många olika källor. Ett bra exempel på detta är Scania som så ofta genom sitt framgångsrika produktionssystem förknippats med Lean (även om de själva inte använder detta begrepp). Över åren har de dock arbetat mycket framgångsrikt med att ständigt förbättra sitt förbättringsarbete. Just nu jobbar jag mycket med att lära dem problemlösning och statistiska verktyg ut Sex Sigmas verktygslåda då detta är nästa steg framåt för dem. En förståelse som i mina ögon visar att det har ett sunt och gott förhållande till förbättringsarbete och vet vad de gör!

Vill du och din organisation bolla mer om hur denna resa kan ske så hör gärna av dig till mig!

//Lars
 

 
PS Du som inte deltog på SIQ:s 25-årsjubileum tycker jag ska titta på denna film från detta event där Stefan Einhorn bl a diskuterar just bristerna i dagens ledarskapsutbildningar. Min egen bild stämmer väldigt väl med hans. Här behövs verkligen en rejäl uppryckning!

https://www.youtube.com/watch?v=6xyopSjy-lE
 

Senaste inläggen

Bloggarkiv