Just nu befinner sig världen i ett Coronavacuum. Mycket av vad som händer och sker påverkas av den nu pågående pandemin. Olika verksamheter drabbas på olika sätt. Vissa har totalt stillestånd eller dramatiska nedgångar i efterfrågan. Andra arbetar mer än någonsin för att kunna möta de nya behov som uppstått som följd av den aktuella krisen. Vissa har inte påverkats direkt, men lever i en ständig oro om vad som kommer att ske framöver. Gemensamt är att fokusen i de flesta verksamheter är inriktad mot vad som händer här och nu, något som är helt normalt när vi befinner oss mitt i en svår kris. Man skulle nog kunna hävda att en del av det vi ser är något av ett chocktillstånd.

Väldigt ofta observerar jag situationer då det dras slutsatser och hävdas både det ena och det andra, utan att man har någon faktamässigt grund för det man påstår. Detta händer ständigt i företag och organisationer, inom politiken så väl som i media. Min erfarenhet är att detta är ett problem som snabbt ökar, något som med största säkerhet beror på att vi som människor allt oftare hamnar i allt mer komplexa beslutssituationer. Ett skäl till denna komplexitet är att mängden information som finns att tillgå hela tiden ökar. Och den ökar mycket snabbt. Ibland hävdas det t o m att mängden data runt oss ökar exponentiellt. Sedan länge har vi nått ett läge då den mänskliga hjärnan inte klarar av att inhämta och analysera all viktig information på egen hand. Då ökar självklart risken att våra slutsatser och beslut blir fel.