Nu är det snart val och välrörelsen är i full fart. Kvalitet är ett ord som väldigt ofta används när man lyssnar till både politisk debatt och partiernas utfästelser och löften. Ett skäl till detta är förmodligen att den höga kvalitet som svensk skola, vård och omsorg en gång i tiden var synonym med, allvarligt har försämrats.

När jag som kvalitetsprofessionell följer de politiska kvalitetsdiskussionerna slås jag väldigt ofta av att de lösningar och planer som politiskt diskuteras fokuserar på helt andra saker än vad vi inom kvalitetsområdet vet är grunden för en god kvalitetsutveckling. Den vanligaste myten är t ex att mer resurser ger bättre kvalitet, något som i praktiken inte alls stämmer. Ett annat missuppfattning är att man tror att kvalitet uppnås genom kontroll och regler.

Att lyckas väl när allting rullar på, ekonomin skenar och marknaden efterfrågar allt som säljs är inte särskilt svårt. När konjunkturläget blir tuffare, ekonomin sviktar och osäkerheten ökar ställs helt andra krav på ledarskapet om en verksamhet ska förbli framgångsrik. Detta gäller i alla former av verksamheter. Privata och offentliga. Stora och små. Varu- och tjänsteproducerande. Vad som krävs är ett ledarskap som inte bara fokuserar på fina mål utan som är gediget involverat i att stödja verksamhetens förbättring och utveckling.