Elkrisen kräver systematiska förbättringar mot högre energieffektivitet

Självklart behöver både samhälle och näringsliv lägga mycket kraft på att utveckla och bygga förmåga att leverera fossilfri framtida energi. Men då detta lär komma att ta mycket lång tid krävs även andra snabbare åtgärder. Det handlar inte bara om vår ekonomi, utan väl så mycket om miljön och om våra förutsättningar att leva ett bra liv. Sammantaget är detta en del av en hållbar utveckling.

För att snabbt lösa den akuta elbristen behöver vi därför fokusera på att minska användningen av el. Något som är extra svårt då vi samtidigt förbrukar allt mer el som del i arbetet med att fasa ut fossila energikällor. Elektrifiering av fordonsparken och produktion av ”grönt” stål är exempel på två framtidstekniker som kräver oerhört mycket energi. Ett annat energislukande område är dagens digitalisering. För att lyckas med en energieffektivisering krävs därför gedigen kunskap och ett systematiskt förbättrande.

För att reducera behovet av el för att undvika allvarliga stopp och störningar finns tre nivåer av förbättringsmöjligheter. Den först nivån handlar om att genomföra uppenbara och kända förbättringar. Exempel på sådana är att byta ut lampor mot LED, att införskaffa värmepumpar, att isolera fastigheter och att ändra energikrävande beteenden hos människor. Sådana åtgärder kräver inga djupa kunskaper i förbättringsarbete. Tillgänglig kunskap och sunt förnuft räcker långt. Det handlar mestadels om att välja att göra dem. Ibland kan det eventuellt krävas förändringsledningskunskap som följd av att gamla vanor är djupt rotade.

Att bara förlita sig till på denna typ av förbättringar räcker dessvärre inte särskilt långt. Detta precis på samma sätt som vid alla andra typer av förbättringar. Många av de utmaningar som vi ställs inför, då något ska förbättras och utvecklas, är mer komplicerade och komplexa, varför verkningsfulla åtgärder inte går att finna genom att endast använda ett naturligt sunt förnuft. En stor andel av en verksamhets förbättringsmöjligheter brukar även vara dolda och okända för organisationen. Dessutom är vanligtvis en merpart av de uppenbara och enkla förbättringarna redan genomförda sedan lång tid.

Det är då ett systematiskt förbättringsarbete krävs. Härigenom kan icke kända problem identifieras, komplexa problem lösas samt verkningsfulla och evidensbaserade lösningar utvecklas. Detta är dock något som ställer krav på att gedigen förbättringskunskap finns tillgänglig. Nivån på erforderlig kunskap står givetvis i proportion till komplexiteten hos det problem som ska lösas, men för att en verksamhet ska kunna tackla olika problem och finna verkningsfulla åtgärder visar erfarenhet att en ganska hög generell förbättringskunskap behövs.

Den andra nivån av förbättringar som behöver ske, för att reducera behovet av el, handlar alltså om att identifiera dolda och lösa komplexa problem. Exempel på sådana är att genom mätning identifiera okänd strömförbrukare och att utveckla nya energibesparande lösningar. Potentialen inom detta område är vanligen oerhört stor. Jag brukar likna en verksamhets utmaningar med ett isberg. Det uppenbara som vi känner till utgörs då endast av den lilla topp som sticker upp ovanför vattenytan. Resten består av dolda, kroniska och svårlösta utmaningar. Genom god förbättringskunskap och ökad medvetenhet kan dock många av dessa åtgärdas.

Slutligen finns det en ännu större energi- och elrelaterad förbättringspotential i form av indirekta energieffektiviseringar. Detta handlar om en verksamhets förmåga att göra rätt saker på rätt sätt. När man studerar kvalitetsbristkostnader, genomför värdeflödesanalyser eller på andra sätt fördjupar sig i en verksamhets förmåga att skapa värde utifrån tillgängliga resurser så finner man snabbt att en mycket stor andel av alla de resurser som förbrukas inte leder till ett direkt värdeskapande.

Denna typ av slöserier kan uppstå som följd av två huvudorsaker. Antingen för att förståelsen för de behov som ska mötas är otillfredsställande eller genom att de processer som nyttjas för att möta dessa behov på olika sätt är ofullkomliga. Den första orsaken handlar om bristande förmåga att göra rätt saker och kan benämnas som låg yttre effektivitet (effectiveness). Den andra orsaken handlar om bristande förmåga att göra saker rätt och kan benämnas låg inre effektivitet (efficiency). Sammantaget utgör detta en enorm förbättringspotential där mycket mera värde skulle kunna levereras med mycket mindre insats av resurser.  

För att en verksamhet ska kunna hantera denna sista typ av förbättringar krävs inte bara en mycket gedigen kunskap och erfarenhet rörande förbättringsarbete utan även ett engagerat ledarskap och en stark förbättringskultur i hela verksamheten. Genom att ökad processeffektivitet, minskade slöserier och fokus på värdeskapande finns dock fantastiska möjligheter att uppnå en hållbar utveckling och därigenom skapa förutsättningar för både nuvarande och framtida generationer att leva ett gott liv. Möjligheterna att kraftfullt reducera behovet av el är en del av denna potential.

Personligen tror jag att vi behöver arbeta systematiskt med alla dessa tre förbättringsnivåer. Både för att lösa dagens akuta energi och resursproblem men också för att uppnå en långsiktig mer hållbar utveckling. Det handlar dock inte om att försöka lösa allt på en gång. Vad som krävs är att etablera ett ledarskap grundat i ständiga förbättringar fokuserade på att kontinuerligt utveckla verksamhetens processers förmåga att leverera kundvärde och samtidigt reducera det för detta ändamål nödvändiga resursbehovet.

Detta kanske kan låta som en utopi för många, men det intressanta är att den mesta kunskap och erfarenhet som krävs sedan många år finns lättillgänglig via Sex Sigma och Lean (lär mer här). Utmaningen handlar följaktligen mestadels om att välja att ta detta steg och ändra vårt sätt att leda. Kanske kan dagens akuta kriser utgöra en grund för en sådan beteendeförändring. Jag hoppas så…