Framtidsfundering 7: Upprätthållande av marknadsekonomi och demokratiska samhällen

Nu har jag kommit till den sjunde och sista delen av min minserie om framtidsfunderingar, dvs mina reflektioner kring olika faktorer som jag tror att kommer få stor inverkan på vår framtid. Dessa faktorer kommer även mer eller mindre att påverka hur och/eller påverkas av att vi arbetar med kundorienterad verksamhetsutveckling. Det område som jag nu tänker beröra är komplext men oerhört viktigt. Det handlar om vår förmåga att i framtiden kunna underhålla och upprätthålla en fungerande marknadsekonomi samt bevara och utveckla vårt demokratiska samhälle. Två områden som vi nog ofta tar som självklarheter i vår del av världen, trots att de absolut inte är det, och som i allra högsta grad behöver vårdas och utvecklas. Ett arbete som i mina ögon handlar mycket om analys, problemlösning och ständiga förbättringar.

Om man tittar i historieboken finner man snabbt att en dominerande del av mänsklighetens historia inte har kännetecknats av öppna och demokratiska samhällen.  Grekerna och romarna gjorde på sin tid tappra försök men lyckades inte få dessa att bestå. I väst ledde franska revolutionen till ett paradigmskifte som succesivt spred demokrati i Europa och vidare ut i den nya värld som öppnades upp. I många länder har dock läget pendlat fram och tillbaka då graden av demokratisk nivå i de styrande stadsskikten varierat över tiden. Detta är ett område som man skulle kunna diskutera i detalj, men då jag är kvalitetsexpert och inte stadsvetare/historiker så lämnar jag denna diskussion till någon annan. Det jag ville komma fram till är att en demokrati absolut inte är ett självklart normaltillstånd för mänskligheten och att det förefaller som att demokrati är något som kan förloras om den inte vårdas.

Vad som oroar mig är att jag ser en mängd tendenser som indikerar att vi med vårt sätt att ta marknadsekonomin och demokratin för givna är på fel väg. Det politiska intresset bland folk är inte särskilt högt i de flesta västerländska länder. Få personer engagerar sig politiskt. Det verkar bli allt svårare att locka de bästa till politiken. En del säger att västvärldens befolkning håller på att på att bli ”fat and happy”. Kanske är de så? Eller så är det ren självbevarelsedrift som håller många borta från politiken, då en allt mer hänsynslös media jagar våra politiker dygnet runt med avsikt att göra ”skitsaker” till scoop. Följaktligen får politiken förlita sig på en liten befintlig klick av karriärspolitiker som i många fall saknar både högre utbildning och gedigen erfarenhet från verkligheten utanför maktens korridorer, något som än mer sänker förtroendet och intresset för det politiska systemet hos vanligt folk.

Dagens politik känns dessutom ganska konstig. Den verkar mest handla om ytterligheter. Ett exempel på detta är dagens naiva inställningar som antingen argumenterar för att bygga murar runt länder eller att öppna varenda dörr och fönster på vid gavel och rädda varenda individ som har det svårt. Båda dessa ytterligheter är inte bara omöjliga utan tyder på totalt orealistiskt tänkande. Politiken verkar styras utifrån åsikter och politiska sanningar, vad det senare nu är för något. Det verkar handla mer om att försvara ideologier och partiprogram än att lösa problem och förbättra vårt land. Var finns kompetensen? Var finns fakta? Var finns analysen? Precis som en verksamhet som arbetar med kvalitet och ständiga förbättringar måste ju ett land styras utifrån förnuft och faktabaserade beslut för att skapa en hållbar samhällsutveckling. Så svårt kan det ju inte vara…

Ett intressant exempel är Portugal som har haft en mycket tuff ekonomisk period men nu börjar vända i rätt riktning. Min kollega i IAQ Pedro Saraiva är faktiskt en av dem som ligger bakom detta. Pedro är en mycket kompetent person och i mina ögon en av världens ledande kvalitetsexperter. Han har bakgrund som professor vid MIT i USA och vice rektor vid det anrika universitetet i Coimbra i Portugal. När Portugals ekonomi var riktigt illa valde Pedro i alla falla att gå in i politiken under två mandatperioder som parlamentsledamot. Han lyckades ena parlamentet genom att föra in ett orsaksanalytiskt problemlösningstänkande i parlamentet genom vilket de folkvalda tillsammans utvecklade den plan som sedan dess framgångsrikt legat som grund för saneringen av landets ekonomi. Att portugisisk media skojade om MIT-professorn som i mörk kostym tog över parlamentet och förde in post-it-lappar i beslutsprocessen, kunde nog Pedro leva med då fina resultat nu börjar bli allt mer synliga…

I mina ögon är detta ett mycket bra exempel på vad som behövs. Vi måste lära oss att arbeta faktabaserat, analytiskt och använda vår kunskap. Om en demokrati ska överleva långsiktigt så tror jag att detta dessutom måste ske med stor öppenhet mot medborgarna så att god förståelse för varför beslut fattas skapas och tillit till de styrande upprätthålls. Länder, lika lite som organisationer, ska styras med åsikter. Grunden för beslut måste vara fakta, gedigen kunskap och intelligens!

En betydande risk som jag ser är att den demokrati vi har kan komma att krossas om vi inte sköter oss. Jag har i tidigare inlägg beskrivit den snabba utveckling som idag sker i Kina och Indien. En utveckling som i stor utsträckning grundas just på fakta, analys och kunskap. Om vi fortsätter att ignorera detta och att låta fel frågor styra både politik och näringsliv, är jag rädd för att vi kommer att bli totalt omkörda framöver. I ett dystert scenario skulle mängder av västerländska företag gå under, kapital från nya länder styra våra företag, arbetstillfällen flyttas från vår del av världen etc. Om därigenom ekonomins maktcentrum i framtiden skulle domineras av icke-demokratiska system så undrar jag hur stark vår egen demokrati skulle stå sig. På samma sätt som mindre effektiva affärsmodeller slås ut från en marknad tror jag att mindre effektiva politiska system i längden slås ut. Särskilt i den globaliserade värld som vi idag lever i. Därför borde man kanske reflektera över vad som skulle ske om världens ledande ekonomier skulle vara icke-demokratiska system samt vilka paradigmskiften detta skulle föra med sig.

Visst är detta ett extremt och mörkt scenario som jag verkligen inte hoppas ska inträffa. Och i mina ögon behöver så absolut inte heller ske. Men det är trots allt ett scenario som vi måste vara medvetna om, för om vi inte ser riskerna och hoten tror jag tyvärr inte att vi kommer att agera. Som vid all förändring så krävs ju faktiskt en förståelse för behovet av att förändra. Min tro är att en välfungerande demokrati är en överlägsen modell då den skapar utrymme för allas delaktighet, nytänkande och innovation. Som rådgivare till kinesiska staten i kvalitetsfrågor ser jag hur de brottas med just sådana problem. Däremot är jag mycket tveksam om en ”trött” demokrati har den styrka som krävs för att överleva…

Mina funderingar handlar dessutom hur vi ska kunna få vår marknadsekonomi att bestå och utvecklas positivt. Detta hänger delvis ihop med den politiska utveckling jag just diskuterat. Det som gör mig orolig här är hur en allt mer kortsiktig finansiell fokus tar över. Både i offentliga och privata verksamheter. Detta är inget nytt. Under många års tid har detta problem ofta debatterats. Trots denna medvetenhet förefaller det dock som att kortsiktigheten öka för varje år som går. Uppenbarligen är något fel i de marknadsekonomiska mekanismerna då en merpart av det kapital och ägande som finns, i grunden torde vara allt annat än kortsiktigt.

För att en marknadsekonomi ska fungera krävs en fungerande konkurrens. Om så är fallet tenderar konkurrens skapa en positiv utveckling och sunda förbättringar. Fungerande konkurrens kräver dock att spelreglerna för de på marknaden agerande aktörerna är likvärdiga samt att kunderna har rätt information. Tyvärr är det idag väldigt vanligt att det brister stort inom dessa områden. Kan inte kunden få fakta om den kvalitet olika aktörer levererar, torde marknadsekonominsättas ur spel och inte längre bidra till en positiv utveckling. Kan inte inköp och upphandling bedrivas på kompetenta sätt, som gör att de bästa alternativen väljs, faller marknadsekonomin. Kan inte en fri konkurrens utan otillbörliga hinder och begränsningar upprätthållas blir det svårt.

Det finns alltså massor att göra. Här måste vi tillsammans fundera över hur jorden, länder, företag och organisationer kan förbättra och utveckla förmågan att leverera rätt kundvärde med minsta möjliga resursinsats, något som också utgör grunden för att kunna leverera ekonomisk, social och ekologis hållbarhet. Politiker, styrelser, ledningar, forskare och alla andra viktiga beslutsfattare måste förstå och gemensamt ta tag i detta. Jag vet dock inte hur de ska få insikt och börja agera…

Hoppas inte detta lät för dystert. Jag har i allra högsta graden en tro på utveckling och förbättring, men vill lyfta denna fråga som oroar mig. Om vi alla som förstår dessa problem och de utmaningar vi står inför börjar agera kanske vi tillsammans kan påverka. Om vi alla diskuterar, debatterar och hjälper andra att förstå kan mycket hända. Ungefär som talesättet ”många bäckar små…”.

Senaste inläggen

Bloggarkiv