Om världen ska uppnå en mer hållbar utveckling så krävs utveckling. Detta påstående låter så självklart att det nästa är korkat. Trots detta handlar väldigt mycket av dagens hållbarhetsarbete om kommunikation, eller om man utrycker det lite hårdare, om innehållslöst prat. Jakten på att se ”grön” ut är idag enorm. Hållbarhetsrapporter förefaller i en del fall vara reklambroschyrer fulla av vackra gröna bilder och fina ord. De framgångar som presenteras är i en hel del fall mer av karaktären lösryckta exempel än resultatet av en systematisk och prfessionellt driven hållbarhetsutveckling på både strategisk och operativ organisationsnivå. Man kan till och med se att hållbarhetschefer och -direktörer i en del verksamheter är organiserade under verksamhetens kommunikationsavdelning, något som enligt min uppfattning i allra högsta grad luktar greenwashing…  

Påståendet i rubriken förefaller förmodligen självklart vid en första anblick. Inom många områden är det dessutom normala sättet att tänka och agera. Om man frågar en elitidrottare är det så. För att bli bättre och vinna stora mästerskap så krävs både gedigen kunskap om hur man tränar och en ambitiös träningsinsats. Om man frågar forskare som strävar efter som söker nya genombrott så är förståelsen för behovet av spjutspetskompetens och hårt arbete med största säkerhet minst lika stor. Om någon skulle hävda att utvecklingen händer av sig själv så torde denna anses vara korkad eller till och med nedvärderande.