Avsnitt 7 – Trenderna som brände sig själva och krävde ständiga ompaketeringar

Kvalitets och verksamhetsutvecklingsområdet har under många år lidit mycket av en hysterisk fokusering på ”den senaste metoden” på markanden. Vår bransch har i stor utsträckning styrts utifrån trender och moden. Kvalitetsprofessionella, ledningar, konsulter och forskare har alla strävat efter att hitta den nya och fantastiska modellen. Det handlar givetvis mycket om att sälja. För att hänga med vill folk slänga sig med de senaste flosklerna och modeorden. Eller sätta upp fina certifikat och intyg på väggarna. Metodfokusen har varit så stark att vi i många fall inte förstått vad det egentliga syftet varit. Arbetet har allt för ofta blivit ett stort självändamål.

För mig är detta ett tecken på ett mycket omoget område. Vilket det också är. Kunskapen hos många som arbetar med dessa frågor är förvånansvärt låg. En studie som vi gjorde på KTH för några år sedan visade t ex att 70 % av de i svenskt näringsliv verksamma kvalitetscheferna hade mindre än en veckas formell teoretisk utbildning inom sitt område. När något nytt begrepp lanseras på marknaden och blir populärt tar det inte många veckor innan mängder av konsulter och experter dyker upp från ingenstans och anger sig vara specialister. Ett antal gånger har jag personligen haft individer utan några förkunskaper alls på korta kurser för att en kort tid senare se annonser där de marknadsförs som erfarna konsulter med gedigna kunskaper. Det finns många människor som har goda kunskaper gällande en enskild metod, men få som kan många och ser helheten. Något som leder till vad jag brukar kalla fundamentalism, där var och en framhåller sin metod som den enda rätta och överlägsen allt annat. Detta trots att de metoder som jämförs i de flesta fall har helt olika syften och inte är jämförbara. Men metoderna krigar ju trots allt med varandra om samma kunders uppmärksamhet och pengar. I ett läge som detta är det inte konstigt att vi låter oss grundluras av alla dessa nya trender och moden.

Studerar man vårt område lite djupare finner man att det i stor utsträckning finns en bakomliggande struktur och grundmetodik vilken kontinuerligt utvecklas och förbättras. Tyvärr försvåras utvecklingen rejält av att denna grundmetodik ständigt ompacketeras och säljs i form av nya trendiga koncept. Allt för ofta förstår folk inte detta. Särskilt de som sitter i ledande befattningar verkar ha mycket svårt att se och förstå detta. De förefaller mestadels vilja söka genvägar och briljera med det senaste. Längre ner i organisationen genomskådar man desto oftare detta. Med negativa följder. Jag antar att ni precis som jag ofta hört kommentaren: -Det där har vi försökt med förut och misslyckats, även om det då hette det något annat, så nu är det bara att vänta så har ledningens nya påfund också blåst över….

Ett exempel på detta stötte jag nyligen på i en organisation. Då jag kom dit berättade man med stor entusiasm att man just börjat lansera ett nytt innovationsprogram i verksamheten. Innovation är ju väldigt rätt och trendigt idag! Alltså måste alla ha det. Jag frågade hur man arbetade och fick som svar att man systematiskt identifierade goda idéer bland medarbetarna och genomförde dessa. Självklart ett viktigt arbete. Jag minns dock att samma organisation för ett antal år sedan talade sig lika varm för sitt Lean-program, som i deras fall mestadels handlade om att identifiera goda idéer bland medarbetarna och genomföra. Och ett antal år innan detta hette allt samman ständiga förbättringar och ni kan säkert gissa vad tillvägagångssättet var….

Genom att hela tiden packa om metodiken stannar lärandet och utvecklingen upp. Framgång kräver kontinuitet och långsiktighet. Trender och modehysteri motverkar detta. I många fall tar vi inte ens med oss all den kunskap och metodik som vi lärt i tidigare satsningar bara för att den förknippas med det omoderna. Tag tillexempel Lean som nu allt mer sågas och kritiseras som fel väg. Trenden har alltså börjat bli otrendig. Mestadels, enligt min erfarenhet, för att många som försökt satsa på Lean inte haft den kunskap och förståelse som krävts för att lyckas. Men det är lättare att skylla på konceptet än sin egen oförmåga. Idag börjar fler och fler tala om sitt processutvecklingsarbete istället. I och för sig i mitt tycke ett bättre och tydligare begrepp, men risken är nu stor att många av de mycket användbara och viktiga metoder och verktyg som finns inom Lean ”ramlar mellan stolarna” då det förknippas med det gamla och bristfälliga Lean. Effekten av detta kan bli en rejäl momentan tillbakagång helt i onödan!

Lösningen på detta problem handlar om att vi måste se till att dramatiskt höja kunskapsnivån i hela vår profession. Särskilt viktigt är att få till en mycket större bredd i kunnandet. För att så ska kunna ske måste vi få igång en större debatt om vad folk i kvalitetsprofessionen behöver kunna. Just nu bedriver vi forskning inom detta område via SQMA i samverkan med AB Volvo, AstraZeneca, Försäkringskassan och Volvo Cars. Jag hoppas det kan bli en del i denna utveckling. Själv är jag ganska engagerad i EOQ:s och ASQ:s (för mer om dessa organisationer se under ”länkar” ovan) arbete med personcertifiering och kompetensstandarder. Generellt har Japan (JUSE) och USA (ASQ) nått en helt annan nivå här jämfört med vad vi har i Europa. Vi har mycket att lära därifrån. Även kineserna storsatsar nu på systematik och planerad kunskapsutveckling gällande kvalitet och förbättringsarbete. Deras uttalade mål är att år 2025 kvalitetsmässigt vara i nivå med vad västerländsk industri levererar och 2050 vara överlägsna.  Nu gäller det alltså att haka på om vi inte vill bli rejält omkörda där vi sitter med trendiga men verkningslösa metoder!

Jag vill slutligen bara lägga till en kommentar då jag vet att denna metodkritik lätt kan missförstås. Jag är absolut inte negativ till många av de metoder och koncept som finns att tillgå. I Sex Sigma finns det mesta som är viktigt att kunna gällande systematisk problemlösning och förbättringsarbete. I Lean finns gedigen kunskap om hur flöden ska transformeras för att skapa effektiva processer som skapar rätt kundvärde. ISO 9001 är ett jättebra ramverk för hur man driver en verksamhet. Och så vidare. Det är trendigheten och de ständiga ompaketeringarna som jag kritiserar. Ett beteende som inte skapar nått värde utan bara försvårar vårt jobb!

Senaste inläggen

Bloggarkiv