Framtidsfundering 6: Demografiska förändringar
Förändringar gällande jordens befolkning har redan börjat påverka oss människor påtagligt. Ytterst handlar det om att befolkningen fortsätter att växa snabbt. Enligt FN:s beräkningar kommer jordens folkmängd att ha ökat från dagens dryga 7 miljarder människor till närmare 10 miljarder år 2050. Ett antal av jordens fattigaste länder i Afrika beräknas dessutom femdubbla sina befolkningar fram till 2100. Den stora frågan är givetvis hur vi ska lyckas föda alla dessa människor och vilka effekter ökad trångboddhet kommer att få. En grundförutsättning för att lyckas med detta torde vara att effektiviteten i resursanvändandet dramatiskt ökar så att största möjliga värde skapas utifrån de resurser som faktiskt utnyttjas. Därför ser jag detta som en fråga vilken i allra högsta grad berör hur vi arbetar med kundorienterad verksamhetsutveckling, effektivisering och ständiga förbättringar.
Utöver folkmängden påverkas demografin av en mängd andra faktorer. Krig och andra oroligheter, politisk instabilitet samt fattigdom leder och har historiskt ofta lett till folkomflyttningar och flyktingströmmar. Idag har detta en påtaglig inverkan på vår situation. Med stor sannolik kommer miljöaspekter och klimatomställningar dessutom i framtiden att utgöra ytterligare faktorer som än mer driver på folkomflyttningarna på jorden. Detta skulle kunna resultera i oerhört mycket mer omfattande effekter än vi hittills sett.
Folkomflyttningar och överbefolkning kan orsaka problem som utanförskap, kriminalitet, motsättningar mellan olika folkgrupper, terrorism etc. Särskilt om vi inte lär oss att hantera situationen rätt. Redan idag ser vi sådana effekter och det lär kunna bli betydligt värre. För att minska dessa effekter krävs en välfungerande integration där människor som anländer till en ny kultur ges bästa förutsättningar att anpassa sig och bli en del av denna. Centralt är då tillgång till utbildning, bostäder och arbete. Först när detta fungerar väl kan social hållbarhet nås. Till syvende och sist handlar detta dock mycket om ekonomi och starka finansiella muskler i vårt samhälle, då allt detta måste finansieras.
Man möter ofta en politisk inställning som hävdar att man inte kan mäta mänskligt lidande i finansiella termer, och visst är det på många sätt så, men dessa personer glömmer lätt att just ekonomiska faktorer ofta är en del av den uppkomna situationen. Fattigdom och samhällen i ekonomisk kris är i många fall en grundorsak till de problem som idag finns. Och dessutom krävs det pengar för att hjälpa människor på flykt och för att rädda människoliv. Och våra pengar är tyvärr inte obegränsade. För att hantera den situation som får en allt större påverkan på vår verklighet, krävs följaktligen en sund och hållbara ekonomisk utveckling i våra företag och organisationer. Utan denna kommer vi att få mycket svårt att ge hjälp och stöd då varken nya arbetstillfällen, nödvändiga boenden eller annat stöd kommer att vara tillgängligt.
Ett stort problem som jag upplever är hur denna ekvation ska gå ihop utifrån dagens ageranden. Det känns som att vi hamnat i ett mycket knepigt läge i Sverige. Vi har å ena sidan en mycket stor mängd nyanlända invånare i landet, särskilt om man jämför med läget i många andra europeiska länder. Det lär ta lång tid innan vi kommer upp i en någorlunda sysselsättningsnivå hos denna grupp nya invånare, åtminstone om man ser till erfarenheter från tidigare liknande situationer historiskt. Följaktligen kommer vi med stor trolighet att behöva gå igenom en tidsperiod med rejält höjt kostnadsläge i landet, både för direkta kostnader för att hjälpa och indirekta kostnader för att bygga fler boenden, skolor, sjukhus etc. Kortsiktigt kan den ökade offentliga konsumtionen som detta medför givetvis ge en tillfällig stimulans av tillväxten men ur ett lite längre perspektiv ska denna konsumtion betalas med skattemedel. Redan idag flaggar många kommuner för att de ser ett drastiskt ökande behov av att höja skatterna för att finansiera det aktuella läget.
Det problem jag framför allt vill varna för är relaterat till att vi å andra sidan har en pågående utveckling som kan komma att reducera tillgången på arbete dramatiskt. Just det arbete som vi nu är i ett skriande behov av för att lösa den akuta situationen vi har. Jag har tidigare skrivit om faktorer som automatisering av traditionella jobb och om en allt starkare kvalitetsrelaterad konkurrens från länder som Kina och Indien, vilket kan komma att radikalt minska tillgången på arbetstillfällen. En annan faktor som just nu börjar ta ut sin rätt är de förändrade internationella skattereglerna, vilka innebär att arbetstillfällena behöver finnas där bolagen tar ut sin vinst för att hindra skatteflykt. Exempelvis attraherar därför Irland, med sina låga företags- och löneskatter, för tillfället företag att flytta dit inte bara huvudkontor utan även betydande delar av sina verksamheter. Tvingas vi höja skatterna ytterligare för att finansiera den rådande flyktingkrisen torde än fler värdeskapande arbetstillfällen snabbt flytta ut. Då obalansen gällande flyktingmottagande varit mycket stor inom Europa så har Sverige satt sig i en mycket tuff situation.
Jag är oerhört förvånad över att det är så tyst om i debatten om allt detta. Åtminstone i den sakliga och faktabaserade debatten. Ibland undrar jag om det är så att alla våra politiker, journalister och experter helt enkelt inte vågar göra annat än att sticka huvudet i sanden då de vill undvika en diskussion som de inte har svar på. Ser man på saken utifrån ett förbättrings- och problemlösningsperspektiv, vilket jag som arbetar med detta inte kan låta bli att göra, agerar vi helt fel. Ska man lyckas lösa ett problem måste ju detta först definieras och tydliggöras, sedan måste all fakta tas fram varefter rotorsaker och lämpliga åtgärder kan fastställas. Själv frågar jag mig då var finns fakta, var finns analysen och var finns åtgärderna avseende dagens viktiga samhällsfrågor. Det mesta jag ser är åsikter och tyckanden framställt av journalister och politiker.
Just i detta läge är det oerhört viktigt att verkligen satsa på att utveckla alla de verksamheter vi har och ta vara på allt det bra som finns i vårt land och i vår kultur. Det finns nämligen enorma mängder dold sjukvård, skola, omsorg, polis och byggande som göms i ineffektiva verksamheter, slöserier och gigantiska kvalitetsbristkostnader. Mycket av den resurs vi behöver finns redan, men den är upplåst i dåligt fungerande organisationer. På samma sätt finns det en enormt stor dold konkurrenskraft och potentiell framgång i vårt näringsliv. Den måste dock tas fram genom ett målmedvetet kundorienterat verksamhetsutvecklingsarbete på alla nivåer i alla företag och organisationer. Kraften i vårt goda medarbetarskap, vår innovationsförmåga och vår lojalitet måste användas på rätt sätt. Vi måste dessutom ta vara på styrkan i vår svenska kultur. En kultur som ger oss oerhörda fördelar om den ges rätt förutsättningar. En kultur som bygger på icke-hierarkiska organisationer, öppenhet, jämlikhet och jämställdhet. Något som rätt skött kan ge enorma konkurrensfördelar. Och allt detta handlar i mina ögon om ledarskap. Vi behöver ett ledarskap som på ett helt annat sätt än idag är grundat i förbättringsarbete, framåtanda, innovation och utveckling. Men för att så ska ske behöver vi också ett huvudmannaskap som verkligen står upp för långsiktig utveckling. Ett huvudmanaskap bestående av ägare och politiker som vågar ta ansvar och bryta med det kortsiktiga kvartalsekonomiska vinsttänkandet, vilket ur ett längre perspektiv annars torde förgöra både våra framtidsmöjligheter och våra goda företag!