Hur står det till med kvaliteten på kvalitetskompetensen?
Jag har skrivit många inlägg här om betydelsen av att arbeta med kvalitet, kundorienterad verksamhetsutveckling och förbättringar samt om vad sådant arbete innebär. En viktig fråga är dock vilken kompetens som krävs och finns att tillgå för att driva detta arbete professionellt. Att ledningskompetensen och ledningsengagemanget för dessa frågor är allt för svag i många företag och organisationer är något som medvetenheten är stor om. Jag tror knappt jag sett någon forskning eller litteratur som inte berört detta då man diskuterar och analyserar varför kvalitets- och förbättringsarbete lyckas respektive misslyckas. Däremot har man i relativt liten utsträckning berört kompetensen i vår egen profession.
Personligen upplever jag just de kvalitetsprofessionellas kompetens som ett mycket viktigt område att fokusera på. Den generella nivån är ofta låg. Dessutom saknas riktlinjer för vilka kunskaper som man förväntas besitta som professionell i denna bransch. Jämför man med andra stödprofessioner, så som ekonomi, HR eller IT, som vanligen existerar parallellt med kvalitet i en verksamhet, blir detta än mer uppenbart. Inom dessa områden finns en relativt stor samstämmighet avseende vilka kunskaper de professionella ska ha och de flesta som verkar i sådana roller har en gedigen akademisk utbildning inom sitt specialistområde. Något som sällan är fallet hos kvalitetsprofessionella.
Visst finns det utbildningsplatser på svensk högskola/universitet inom kvalitet. Redan 1976 startade min mentor Lennart Sandholm den första högskoleutbildningen i kvalitet vid nuvarande Linköpings Universitet och 1980-talet startade han även utbildningen på KTH. Idag finns ämnet representerat på en mängd lärosäten och forskningsmässigt bedömer jag att Sverige ligger ganska långt framme. Vi har framgångsrikt lyckats skapa samverkan mellan de lärosäten som bedriver seriös forskning inom området genom organisationen SQMA. Ett arbete där jag själv sitter med i styrgruppen som representant för KTH. Gällande grundutbildningar i kvalitet är det dock sämre om man ser till omfattning. Jämför man med antalet utbildningsplatser inom ekonomi, HR eller IT så är näst intill antalet utbildningsplatser inom kvalitet vid svensk högskola försumbart. Detta medför att en överväldigande majoritet av de som verkar i kvalitetsprofessionen saknar en gedigen akademisk förankring inom vårt sakområde. Vid en studie som vi via KTH genomförde för några år sedan, där 550 kvalitetschefer i svenskt näringsliv tillfrågades om sin utbildningsbakgrund, svarade 69 % att de hade mindre än en veckas formell utbildning inom kvalitetsområdet.
En felaktig och farlig syn som har stor spridning är att kvalitet och förbättringsarbete mestadels handlar om ”sunt förnuft”. Personligen anser jag att just en sådan inställning är en av grundorsakerna till vårt områdes svårigheter. Genom att inte förstå och dessutom förneka vår professions kunskap så spakar man undan benen på hela vår bransch. Givetvis är sunt förnuft och praktisk erfarenhet oerhört viktigt, men det är inte en ersättning för formella kunskaper utan ett mycket viktigt komplement. Det är inte mer sunt bondförnuft i att arbeta med kvalitet och förbättringar än det är i ekonomi…
Vårt kompetensområde är djupt och brett. Där finns en stor mängd metoder och verktyg inom många olika områden. Massor av erfarenhet som går att lära. Saker som en kvalitetsprofessionell bör behärska om vi ska nå framgång. Verksamheter som nått framgång genom att satsa på kvalitet och förbättringsarbete har sedan länge förstått detta. Företag som Scania, SKF och Volvo Cars har följaktligen tagit ett imponerande ansvar för kompetensutveckling och satsat på att bygga upp gedigen kunskap inom detta område. Toyota kräver t o m att en del av deras ledande kvalitetsexperter ska vara disputerade inom området. Sådana kompetenskrav borde egentligen vara naturliga då de förekommer inom de flesta andra viktiga professioner i en verksamhet. Om man exempelvis studerar kompetensen hos personer som är verksamma inom industrin för att utveckla nya produkter så finner man mestadels en mycket genuin kunskap och utbildningsbakgrund inom produktutveckling och det specifika teknikområde som de verkar inom. I skenet av detta förefaller det i mina ögon då konstigt att man nöjer sig med att mestadels låta självlärda personer leda utvecklingen av verksamheten. Det går inte riktigt ihop…
En otydlig och fragmenterad kompetens gör det svårare för kvalitetsprofessionella att bli tagna på allvar, få gehör i den egna verksamheten och synas i samhällsdebatten. På kompetensfronten är läget sämre i Europa och Sverige än i många andra delar av världen. I Japan började man redan vid slutet av 40-talet att sätta upp gemensamma kriterier gällande de kvalitetsprofessionellas kompetens. I USA inleddes arbetet med att upprätta nationella kompetensdefinitioner (book of knowledge) och införa personcertifieringar gällande kvalitet 1967. På senare år har även Kina utvecklat sådana normer. I Sverige har SIS gjort försök med personcertifiering gällande ledningssystem. Själv höll jag i detta upplägg som examinator, men intresset var lågt. Sandholm Associates representerar ASQ:s personcertifieringar i Sverige och vi har försökt marknadsföra deras Leancertifieringar främst med avsikt att skapa större förståelse för den mycket omfattande kunskap som finns bakom Leanbegreppet. Även här var intresset lågt och många fortsatte att driva amatörmässiga Leansatsningar utifrån ”sunt förnuft” med följd av att många sådana satsningar inte gav resultat och därigenom ”rann ut i sanden”. Just nu lägger jag mycket tid på att arbeta med utveckling av den nya europeiska förbättringsstandard som EOQ tagit initiativ till och hoppas att denna ska öka medvetenheten om vad vi faktiskt behöver kunna inom förbättringsområdet.
Man kan fråga sig varför det blivit så här. Kvalitet som profession har ju funnits mycket länge. Oerhört mycket spännande och användbar kunskap finns att tillgå. Professionen borde ha utvecklats bättre under dessa år. Jag tror att ett huvudskäl är att kvalitet och förbättringsarbete är ett mycket tvärprofessionellt kunskapsområde som spänner över allt från beteendevetenskap till statistiska metoder. Våra skolsystem är ofta mycket dåliga på att hantera sådana områden då traditionella kunskaper är organiserade funktionellt. Utöver detta handlar det mycket om att vi inte kvalitetssäkrat vår egen kunskap och våra egna arbetssätt. Kanske är det som talesättet ”skomakarens barn får gå med trasiga skor”…
Här behöver alltså mycket hända framöver om vi ska ha en chans att möta de snabbt ökade kvalitetskrav jag diskuterat i tidigare inlägg (läs gärna senaste numret av Potential som finns på www.sandholm.se om du vill ha en sammanfattning av dessa). Vi behöver diskutera vilken kompetens som egentligen kvalitetsprofessionen står för. Här drivs just nu ett intressant forskningsprojekt inom SQMA med bäring på just detta, men i förlängningen krävs globala kompetenskonventioner om dessa ska få önskad effekt i en globaliserad värld. Därför anser jag att IAQ spelar en mycket central roll i detta arbete. Vi behöver dessutom se över och kvalitetssäkra kvalitetsämnet i våra utbildningssystem. Detta gäller både högskolor och sådan utbildning som bedrivs av privata utbildningsföretag. Här tycker jag alla som avser skaffa/köpa utbildning behöver bli mycket mer kvalitetskritiska. Vilken kompetens i form av både akademisk utbildning och praktisk erfarenhet inom vårt sakområde har t ex de utbildare du väljer att luta dig mot? Själv har jag allt för många gånger sett exempel på konsulter som gått en kort basutbildning hos mig och några veckor efter detta är ute och säljer kurser/konsultstöd i form av ”erfarna experter”. Sådant är inte seriöst och leder tyvärr till problem för hela vår bransch då de misslyckanden som ofrånkomligt uppstår tenderar att svärta ner mycket av det vi alla står för och gör. Jag har över åren sett mängder av kvalitetssatsningar som varit totalt feltänkta och på förhand dömda att misslyckas som följd av bristande kunskap. Bristande kunskap gör också branschen sårbar och mottaglig för ”nya frälsningsläror” och ”trendiga metoder”, vilket ofta motverkar kontinuitet och långsiktighet på ett destruktivt sätt, samt gör det möjligt för ”metodfundamentalister” att argumentera för motsättningar mellan olika metoder och därigenom försvåra ett helhetstänkande och sunt lärande.
För att ta nästa steg uppmanar jag er alla att satsa på er egen kunskapsutveckling. Läs böcker, utbilda er, besök konferenser, gå med i nätverk och följ intressanta diskussioner på nätet! Själv arbetar jag mycket med just detta. Vill du ha råd och tips är du alltid välkommen att höra av dig till mig. Utifrån den erfarenhet och bakgrund du har samt den professionella utmaning du står inför brukar jag kunna ge råd om vilka steg du bör ta. Står du i startgroparna för att fortsätta din ständiga förbättring av dig själv och din kompetens så skicka gärna ett mail. För mig och för vår bransch är det viktigt att så många som möjligt väljer rätt väg och utvecklar bra möjligheter att skapa de fina resultat som krävs för att vårt arbete ska bli synligt och förknippas med positiva upplevelser!