Förebyggande förbättringsarbete eller silvertejp?

Jag sitt just nu på ett flygplan på väg till Mexico City för ett möte. När jag nyss bordade planet i Amsterdam var jag tvungen att kliva över två flygplanstekniker som låg mitt i gången och höll på att tejpa ihop planet med silvertejp. Som kvalitetsnörd, eller vad jag nu är, kunde jag inte låta bli att reflektera över detta när jag väl satt mig på min plats. Är detta rätt sätt att hantera brister och fel på? Visst är väl en rulle silvertejp billigare än vad det kostar att utbilda organisationen i systematiskt och förebyggande förbättringsarbete, men ändå….

Skämt åsido, det jag just observerade är tyvärr ett exempel på en utveckling som börjar bli obehagligt märkbar. Verksamheter styrs och optimeras allt mer kortsiktigt. Man anser sig då inte ha råd att arbeta förebyggande och långsiktigt. Resultatet blir att vi istället jobbar mer och mer med fixande och trixande för att få saker och ting att fungera hjälpligt. Och detta är inte en enskild upplevelse. Senaste veckorna har jag rest en del för att hålla ledningsseminarium i organisationer hemma i Sverige. Både med tåg och flyg. Mer än hälften av dessa resor har påverkats tidsmässigt av vad som omnämnts ”tekniska fel”. Frånvaron av förebyggande förbättring och underhåll blir allt mer uppenbar. Det känns som vi istället för att bygga en kvalitetskultur håller på att skapa en kortsiktig fixarkultur i vårt moderna samhälle….

Givetvis är detta inte en hållbar utveckling. Om man, som jag, har använt mer än 25 år att studera kvalitetsbristkostnader vet man dessutom att ett sådant system är fruktansvärt dyrt. Både direkt i form av all tid som man tvingar lägga på felrättande och indirekt i form av hur detta dramatiskt sänker kundtillfredsställelsen, effektiviteten och skapar risker i våra system. Det räcker dock vanligen med att analysera kostnaden för avhjälpande åtgärder för att rättfärdiga massiva investeringar i systematiskt förbättringsarbete. Att så inte sker kan jag inte mer än tolka som okunskap gällande kvalitet och förbättringsarbete i allt för många beslutande organ….

Avslutningsvis tänkte jag bara tillägga att ni i detta fall inte behöver oroa er för min säkerhet, då det inte var flygplanets vingar man tejpade fast med silvertejp utan bara delar av trappan till övervåningen. Men om detta beteende fortsätter vet man ju aldrig vad man kommer att tejpa fast nästa gång. Min rekommendation är därför att lägg krutet på att lära mer om systematiskt förbättringsarbete istället för på fixande!

Senaste inläggen

Bloggarkiv