Ingen annan kan lösa dina egna problem!
Något som slagit mig är att en hel del människor allt mer verkar tro att någon annan kan lösa de egna problemen bättre än de själva kan. Ibland får jag känslan av att detta är en genomgående inställning. Barnen tror att mamma och pappa ska ta hand om deras utmaningar. Eleverna och föräldrarna anser att det är skolan som brister om skolbetygen inte är de rätta. Medborgarna hoppas på att samhället ska lösa många av de svårigheter som de ställs inför. Och i företagsledningar förefaller man tro att externa konsulter kan göra under och eliminera verksamhetens brister, problem och utmaningar. Enligt min uppfattning är alla dessa tankesätt lika fel. Givetvis kan det i många fall vara bra med lite stöd från andra, men det egna ansvaret och strävandet kan ingen annan ersätta.
I detta inlägg tänker jag behandla det område jag själv har kompetens inom, dvs hur en verksamhet ständigt behöver utvecklas och förbättras. All erfarenhet är då entydig. Framgångsrikt förbättringsarbete handlar i grunden om ett personligt ansvarstagande och engagemang för kvalitet och systematisk förbättring av det egna arbetet. Något som gäller på alla nivåer från enskild medarbetare till högsta chefen. Detta är ett ansvar som inte går att delegera, på någon nivå i organisationen, om verksamheten ska uppnå fina resultat och vara framgångsrik.
Trots detta finns idag ett allmänt spritt beteende i organisationer av allehanda slag att delegera betydande delar av verksamhetsutvecklings- och förbättringsarbete till externa konsulter. På ett sätt som jag har mycket svårt att förstå. Det är en sak att momentant ta in experter och specialister för att hjälpa till att lösa svåra problem, ge goda råd och/eller handleda arbetet, då nya steg tas med avsikt att bygga upp egen förmåga i verksamheten. Men vad jag så ofta observerar är konsulter som under långa tidsperioder utför kontinuerligt operativt verksamhetsutvecklingsarbetet. Något som inte enligt min uppfattning är konsultation utan är ren bemanning.
En annan observation är managementkonsulter som talar om för ledarna vad och hur de ska göra förbättringsmässigt. Dels är det en förmåga som en chef ska besitta och vilja göra, dels måste man kunna verksamheten och känna medarbetarna för att bedriva ett framgångsrikt förbättringsarbete. Att tro något annat är i mina ögon mycket konstigt. Detta är för mig självklara förmågor som en chef själv måste besitta. Annars är denne ju inte en ledare…
Att lägga över verksamhetsutvecklingsarbetet på någon annan är ett mycket allvarligt felsteg. Självklart kan en duktig och erfaren konsult lösa specifika strukturella problem rent fysiskt. Men verksamhetsutveckling handlar om så mycket mer än detta. I alla fall om långsiktig och stabil framgång ska kunna uppnås. Det handlar då mycket om att skapa en intern kvalitets- och förbättringskultur. Grunden för att lyckas med detta är förbättringsarbete i sig. Och det engagemang som detta arbete bygger i organisationen när alla involveras och tillsammans uppnår fina resultat. Vägen till framgång handlar om delaktighet i den gemensamma förbättringsresan. Att delegera denna till konsulter är följaktligen ett säkert sätt att misslyckas på.
Vad som förundrat mig i många år är varför så många ledare ändå väljer denna väg. Det finns ju inga erfarenheter eller forskningsrön som hävdar att verksamheter lyckas bättre och når framgång genom att lägga över förbättringsansvaret på konsulter. Tvärt om finns det gott om exempel på det motsatta. Handlar det om okunskap eller rädsla för att ta eget ansvar? Handlar det om trender där man bara följer vad andra gör? Handlar det att man satt sig själv totalt i knät på externa konsulter som helst av allt säljer in sig själva? Jag vet inte, men något har gått väldigt snett när ledningsgrupper visar ovilja och/eller oförmåga att själva ta kommandot över sina verksamheters utmaningar genom att systematiskt bygga upp en stark intern förbättringsförmåga.
Ibland skylls det på kostnader då ledningar väljer att inte satsa på att utbilda och träna den egna personalen. Men kunskap är ju inte en kostnad. Rätt utbildning är en god investering. Särskilt i tider av stark förändring. Som idag. Utan ett livslångt lärande och en hög förmåga att förbättra står verksamheter sig slätt. Och i den framtid vi rör oss mot lär det leda till kris. Tvärt om kommer de verksamheter som är agila, förbättringsbara och ständigt lärande att bli de självklara vinnarna. Därför är det extremt viktigt att ta kommandot över det egna förbättrings- och verksamhetsutvecklingsarbetet.
Att lyckas är inte dyrt. Givetvis krävs omfattande investeringar i lärande och kunskap. Samt att en betydande del av lednings- och chefstid fokuseras på systematiskt förbättringsarbete. Men gör man rätt så betalar sig detta väldigt snabbt. I dagens verksamheter finns mycket stora kvalitetsbristkostnader. Genom att driva ett systematiskt och strategiskt inriktat förbättringsarbete kan enorma besparingar och vinster uppnås. Studier vi gjort visar att avkastningen på förbättringsarbete vanligen är mer än fem gånger i snitt och att återbetalningstiden är relativt kort. Jag har sett många förbättringsprojekt som haft avkastning på långt över hundra gånger. På bara några månaders tid.
När vi utbildar i förbättringskunskap driver deltagarna skarpa projekt i kurserna för att lära. Redan dessa utbildningsprojekt betalar i genomsnitt alla utbildningskostnader med råge. Jämför man kostnaderna för utbildning med kostnaderna för att ha konsulter som driver förbättringar visar det sig att ett normalt arvode till en verksamhetskonsult under en tvåveckorsperiod motsvarar kostnaderna för en Black Belt-utbildning. Dessutom behåller organisationen själv all den kunskap som byggs upp när man arbetar internt med förbättringar. Vad värdet av detta humankapital är kan nog ingen säga, men att det är stort är nog de flesta rörande överens om.
I skenet av detta har jag än mer svårt att förstå vad vi håller på med. Varför ska det vara så svårt att göra rätt? Varför väljer så många ledningar att inte själva ta ansvar för sina organisationers förbättring och framtid? Vad som krävs är ett paradigmskifte. För det sätt som många agerar på idag kommer inte att hålla länge till. Särskilt då det finns gott om kompetenta företagsledare i länder som Kina, Indien och Sydkorea, vilka sedan länge valt en väg grundad i uppbyggandet av en egen stark förbättringsförmåga.
Läs gärna artikeln nedan som handlar om samma sak men beskriver detta med lite andra ord.
Trots detta finns idag ett allmänt spritt beteende i organisationer av allehanda slag att delegera betydande delar av verksamhetsutvecklings- och förbättringsarbete till externa konsulter. På ett sätt som jag har mycket svårt att förstå. Det är en sak att momentant ta in experter och specialister för att hjälpa till att lösa svåra problem, ge goda råd och/eller handleda arbetet, då nya steg tas med avsikt att bygga upp egen förmåga i verksamheten. Men vad jag så ofta observerar är konsulter som under långa tidsperioder utför kontinuerligt operativt verksamhetsutvecklingsarbetet. Något som inte enligt min uppfattning är konsultation utan är ren bemanning.
En annan observation är managementkonsulter som talar om för ledarna vad och hur de ska göra förbättringsmässigt. Dels är det en förmåga som en chef ska besitta och vilja göra, dels måste man kunna verksamheten och känna medarbetarna för att bedriva ett framgångsrikt förbättringsarbete. Att tro något annat är i mina ögon mycket konstigt. Detta är för mig självklara förmågor som en chef själv måste besitta. Annars är denne ju inte en ledare…
Att lägga över verksamhetsutvecklingsarbetet på någon annan är ett mycket allvarligt felsteg. Självklart kan en duktig och erfaren konsult lösa specifika strukturella problem rent fysiskt. Men verksamhetsutveckling handlar om så mycket mer än detta. I alla fall om långsiktig och stabil framgång ska kunna uppnås. Det handlar då mycket om att skapa en intern kvalitets- och förbättringskultur. Grunden för att lyckas med detta är förbättringsarbete i sig. Och det engagemang som detta arbete bygger i organisationen när alla involveras och tillsammans uppnår fina resultat. Vägen till framgång handlar om delaktighet i den gemensamma förbättringsresan. Att delegera denna till konsulter är följaktligen ett säkert sätt att misslyckas på.
Vad som förundrat mig i många år är varför så många ledare ändå väljer denna väg. Det finns ju inga erfarenheter eller forskningsrön som hävdar att verksamheter lyckas bättre och når framgång genom att lägga över förbättringsansvaret på konsulter. Tvärt om finns det gott om exempel på det motsatta. Handlar det om okunskap eller rädsla för att ta eget ansvar? Handlar det om trender där man bara följer vad andra gör? Handlar det att man satt sig själv totalt i knät på externa konsulter som helst av allt säljer in sig själva? Jag vet inte, men något har gått väldigt snett när ledningsgrupper visar ovilja och/eller oförmåga att själva ta kommandot över sina verksamheters utmaningar genom att systematiskt bygga upp en stark intern förbättringsförmåga.
Ibland skylls det på kostnader då ledningar väljer att inte satsa på att utbilda och träna den egna personalen. Men kunskap är ju inte en kostnad. Rätt utbildning är en god investering. Särskilt i tider av stark förändring. Som idag. Utan ett livslångt lärande och en hög förmåga att förbättra står verksamheter sig slätt. Och i den framtid vi rör oss mot lär det leda till kris. Tvärt om kommer de verksamheter som är agila, förbättringsbara och ständigt lärande att bli de självklara vinnarna. Därför är det extremt viktigt att ta kommandot över det egna förbättrings- och verksamhetsutvecklingsarbetet.
Att lyckas är inte dyrt. Givetvis krävs omfattande investeringar i lärande och kunskap. Samt att en betydande del av lednings- och chefstid fokuseras på systematiskt förbättringsarbete. Men gör man rätt så betalar sig detta väldigt snabbt. I dagens verksamheter finns mycket stora kvalitetsbristkostnader. Genom att driva ett systematiskt och strategiskt inriktat förbättringsarbete kan enorma besparingar och vinster uppnås. Studier vi gjort visar att avkastningen på förbättringsarbete vanligen är mer än fem gånger i snitt och att återbetalningstiden är relativt kort. Jag har sett många förbättringsprojekt som haft avkastning på långt över hundra gånger. På bara några månaders tid.
När vi utbildar i förbättringskunskap driver deltagarna skarpa projekt i kurserna för att lära. Redan dessa utbildningsprojekt betalar i genomsnitt alla utbildningskostnader med råge. Jämför man kostnaderna för utbildning med kostnaderna för att ha konsulter som driver förbättringar visar det sig att ett normalt arvode till en verksamhetskonsult under en tvåveckorsperiod motsvarar kostnaderna för en Black Belt-utbildning. Dessutom behåller organisationen själv all den kunskap som byggs upp när man arbetar internt med förbättringar. Vad värdet av detta humankapital är kan nog ingen säga, men att det är stort är nog de flesta rörande överens om.
I skenet av detta har jag än mer svårt att förstå vad vi håller på med. Varför ska det vara så svårt att göra rätt? Varför väljer så många ledningar att inte själva ta ansvar för sina organisationers förbättring och framtid? Vad som krävs är ett paradigmskifte. För det sätt som många agerar på idag kommer inte att hålla länge till. Särskilt då det finns gott om kompetenta företagsledare i länder som Kina, Indien och Sydkorea, vilka sedan länge valt en väg grundad i uppbyggandet av en egen stark förbättringsförmåga.
Läs gärna artikeln nedan som handlar om samma sak men beskriver detta med lite andra ord.